| |
Förstasidan
Ledaren
Distribution
Redaktionen
Tidningen som PDF
Tävling
Ekoguide Åland
Varför tycker du...?
Artiklar
Åland:
Ekologiskt = gott!
Barn gör miljötidning
Omgjorda kläder
Plasthjältar
Skrot blir till konst
Vi kan alla göra något!
Åland som föredöme!
Åländska träsmycken
Artiklar Sverige:
Ekologiskt lönar sig
Elever skyddar regnskog
För mat till alla
Hållbart livsstilsmagasin!
Artist på cykel
Porträtt: Nilla Nielsen
Folkrörelse bildad
Tyst hav
Klimax gör aktioner
Fotografier Svalbard
Rymdman / miljökämpe
Skola för världens skull
Intervju Dennis Pamlin
Artiklar Världen:
De gröna kändisarna
Findhorn Foundation
Severn Suzukis tal
Interface carpet
Notiser/blandat:
Eko kaffe
7 filmer för planeten!
Asfaltsindianerna
Boktips!
Det händer på Åland
Du vill så du kan!
Festivalsommar
Finsk ekostad
Klimatkrock Malmö
Ring så räddar vi!
Skräp?
Blogg i elfte timmen
Tänk om...
Ungdomsläger
Uppdrag 1
Uppdrag 2
Uppdrag 3
Uppdrag 4
Ursäkta, hur dags...
Vinnare tecknetävling
|
|
 |
|
För rena hav och mat till alla
Några hundralappar till katastrofhjälpen för Burma, några hundralappar till Kina. Klimatförändringarnas cykloner och jordbävningar har börjat drabba människor direkt och mitt eget ansvar blir en samvetsfråga.
Hur vi handlar och agerar här, påverkar inte bara vår egen närmiljö, utan även vädret och miljön i Asien och Afrika och Sydamerika.
Folk i Norden släpper var och en ut cirka sex till tolv ton koldioxid per år medan människor i sydligare världsdelar släpper ut långt mindre. Ska världens temperaturhöjning (sedan 1850) stanna på cirka två grader, måste människor över hela världen snarast sänka sina växthusgasutsläpp till mellan ett och två ton per person och år.
Hur ska det gå till? Vad kan vi som privatpersoner göra utöver att skänka pengar till cyklon- och jordbävningsdrabbade? Se över vilken typ av transportmedel vi använder, vilken värmekälla, vilken typ av lampa. Syna klimat- och miljöpolitiken politikerna står för. Fundera på vilken typ av mat vi äter; vilken jordbrukspolitik vi tycker att regeringen och EU ska föra.
De sistnämnda åtgärderna har länge förbisetts. Kanske för att maten befinner sig framför näsan på oss. Det är lätt att glömma att jordbruket är den enskilt största orsaken till den globala miljökrisen.
Östersjön är idag ett av världens mest nedsmutsade innanhav med bottnar som saknar allt syre och därför saknar allt liv. De syrefattiga områdena har utökats kraftigt de senaste femtio åren. Världens oceaner är i samma läge. Forskare talar om ”undervattensöknar”. Orsaken heter övergödning på grund av fosfor och kväve. Övergödningen förstärks av den globala uppvärmningen. Siktdjupet avtar, mattor av ljusgrönt algslem täcker havsytan sommartid och gör svenska och åländska och finska vattnen farliga att bada i. Reproduktionen hos olika arter av fjärilar, fiskar och fåglar skadas.
Jordbruket svarar för den största delen av denna övergödning. För Skärgårdshavet är siffrorna 70 procent av fosforutsläppen, och 65 procent av kväveutsläppen. För Östersjön totalt: 50 procent. Det handlar om exkrementer från djurhållning och avrinning från gödslade åkrar. Därtill ska läggas utsläppen från människors avlopp: Ju mer animalier (kött och komjölksprodukter) vi äter, desto mer fosfor och kväve hamnar i vattendrag och hav.
Miljö- och djuraktivister har länge hävdat djurhållningen och köttproduktionens skadeverkningar på miljön. Först när FN:s jordbruksorgan FAO gav ut rapporten Livestock’s Long Shadow (2006), blev dessa fakta världskända. Enligt rapporten utgör jordbrukets animalieproduktion ett av de tre största hoten mot naturen. Produktionen är största faktor bakom raset för den biologiska mångfalden, och märk väl: den ger upphov till mer växthusgasutsläpp (18%) än hela världens transportsektor inklusive flyg, lastbil, bil och fartyg/båt. Att sätta kött från djur på matbordet har länge tagits för givet, men faktum är att globalt sett är sådan mat en lyx. För de flesta människor är kött från djur bara aktuellt vid speciella tillfällen. Och så måste det förbli om vi ska undvika klimatproblem och föroreningar - och om odlingsarealerna, färskvattnet och maten ska räcka till alla.
Köttproduktion för vardaglig konsumtion tarvar cirka tio gånger mer arealer än vegetabiliskt protein. Och den kräver enorma mängder färskvatten, något som världen bara har en given mängd av. Varje år blir vi nittio miljoner fler människor på jorden; 2025 kommer 75 procent av världens befolkning lida brist på färskvatten, förutspår forskare från Worldwatch Institute. Redan idag saknar över en miljard människor tillgång till rent vatten.
Trots det huggs regnskogen i andra delar av världen ned för produktion av kött till en europeisk marknad, skogar skövlas för att odla palmkärnor och soja till djurfoder som importeras till Sverige och Finland. Nästan 40 procent av all världens odlade spannmål går till utfodring av djur som ska slaktas; 95 procent av världens sojamjöl ges till dessa uppfödda djur. Allt detta ”foder” är högvärdigt protein som istället skulle kunna användas till att mätta människor.
Vad bör vi i den nordvästra hemisfären göra när vi känner till animaliejordbrukets stora del i miljöförstöringen och klimatkrisen? Vad kan vi göra när vi ser verkningarna för andra människor i form av cykloner och jordbävningar? Hur får vi mat och vatten att räcka till alla? Hur får vi själva både giftfri mat och rena hav att bada i?
Var och en av oss kan underlätta för bönderna att ställa om till ett ekologiskt hållbart och vegetabiliskt jordbruk. Vi kan trycka på politiker att ta bort subventionerna till produktionen av animalier. Vi kan be dem direkt införa köttskatt, och verka för att djurkött på sikt tas ur handeln som en de facto miljöfarlig produkt. Och vi kan efterfråga vegomat på restauranger, i skolan och på jobbet. Bönderna bör få allt stöd de kan från oss konsumenter att få till ett sådant skifte.
Hur vi konsumenter och bönder väljer att agera i Östersjöregionen bevakas av mindre rika länder och regioner. Vad vi gör, tar andra efter. I detta finns hopp. Om vi inser att matkulturen måste blir mer vegetabilisk för att jorden, människorna, djuren och haven ska överleva, då kommer andra inse samma livsavgörande faktum. Achim Steiner, VD för FN:s miljöprogram har uttryckt saken i klartext: ”Klimatförändringarna skapar marknader och konsumentattityder. Vi kommer att se vinnare och förlorare. Näringar som ser möjligheterna, och som utvecklas, uppfinner och svarar på utmaningarna, kommer att bli pionjärer och ledare i vårt sekel.”
Text: Lisa Gålmark, historiker och författare
Foto: Privat
Källor: Livestock’s Long Shadow, FAO, nov 2006. Åbo Underrättelser Havet 2007, Naturvårdsverket Dagens Nyheter, Havets öknar breder ut sig 3/5-08. Klimatet, käket och politiken, Arbetaren 7/2-07 Våra matvanor, Göteborgs-Posten 13/10-06 |